norrlandsk

I dag är en dag med STORA händelser. Vår alldeles egna kronprinsessa har i dag förlovat sig med sin Daniel westling ( kul att se att åtminstone någon här i världen blir förlovad). Jag tycker att Daniel gjorde en enormt proffisgt första intryck framför medierna i dag. Det är ju faktiskt första gången vi får se honom ( och höra förresten) och jag är alldeles övertygad om att han kommer bli en utmärkt partner åt vår kronprinsessa. Sedan har kvällen bjudit på premiären av Linda Rosings nya serie "Den rätte för Rosing". Jag vet inte om jag dirrekt tror på att hitta "den rätte" via en tv-serie. Hur vet man att det är äkta kärlek? Hon är känd och de flesta av killarna är sk "normala" svenska killar. Sedan frågar jag mig hur dessa sökande killar verkligen kan vara säker på att Linda är kär i dem? Kanske hon bara försöker få in lite mera casch i sin redan så feta plånbok via serien? Vem vet. Det jag vet är att en dag i för sommaren 2010 kommer JAG att bänka mig framför tv´n när det är dags för vårt svenska kronprinsessbröllop! Det är iaf något som vi kan kalla för äkta kärlek!

Så har då ännu en vecka passerat och jag inser helt plötsligt att det snart är slut på Februari med! Vart tar alla dagar och framför allt veckor vägen???? Till er som undrar hur det går med renoveringen ( ni är säkert inte så många) kan jag meddela att vi nu är färdiga med hallen, tv-rummet, sovrummet..sedan återstår endast målning i köket innan flytt. Så nu är det nära=).  Har även kommit fram till att ni killar sättrer er själva i främsta rummet och alla de andra i andra rummet, medans vi tjejer gör tvärtom. Alltså sätter alla andra i främsta rummet och alla andra i andra hand! Bevisad fakta som jag och  en av mina väninnor forskat fram! Varför är det så? Hur kommer det sig att tjejer och killar tänker så annorlunda? Kanske vi tjejer borde satsa på oss själva i första hand och sedan ta hänsyn till alla andra? Då kanske man skulle slippa alla misstolkningar och irritationer som diverse parter fram bringar.  Eller är det bara jag som är helt ute och cyklar nu????

Vaknade igår morse och upptäckte 3 konstiga prickar längs med halsen. Hade jag int vetat bättre kunde man nästan tro att jag blitt biten av en vampyr. De kliar nå grymt iaf och ser inte speciellt fint ut. Vid sådana här tillfällen rekomenderas scarfs.  Nu börjar det äntligen ta form i vårt hus. I går målade vi väggarna i sovrummet och sedan återstår bara att måla i köket. Spekulant på lägenheten har vi fått också...så nu går det undan. I morse var en sådan här tråkig morgon när hag visste att om några minuter kommer jag att lämnas åt mid öde i 12 dagar, attans var veckan när vi är två går fort!!!! FÖR fort enligt mig! Det enda positiva är att man får ha fjärrkontrollen i fred=). I kväll vankas det möte och sedan lär det högst sannoligen bli en massa tv för min del. Nä nu ska jag äta upp min extremt suveräna kantarellsoppa och gnugga skeniknölarna. Tack och adjö

Vaktmästare och fastighetsskötare, har dem korttidsminne eller? I förrgår ringde jag till vaktmästaren och bad han kolla vårt kakel i badrummet ( det har lossnat från väggen). Han skulle titta in efter 2. Klockan 16.30 hade han fortfarande inte kommit. I morse när jag stod och väntade på skjuts in till Hede gick han plötsligt förbi, stannade och frågade: Visst var de du som ringde angående kaklet? Han hade naturligtvis glömt bort de hela och vi bestämde att han skulle titta in idag efter 16. Nu är klockan 18.00 och ännu har han inte synts till...Nu är det iaf deras problem och inte mitt! En annan sak som jag nu ser är att min dator lider av "vita hund syndromet"...Jag säger vita eftersom datorn är täckt av små vita färg fläckar efter takmålningen i huset....Imorgon är det äntligen fredag och David kommer hem igen. På lördag ska vi till Östersund och hämta hem frys å kyl. Sist men inte minst vill jag bara skänka en tanke till alla som lider av obotliga sjukdomar ( canser t.ex.). Min morfar har det och min sambos farfar har det...vilken hemsk sjukdom det är...Fy. Nä, nu ska vi avrunda de hela med en önskan om en trevlig helg till er alla. Kram kram!!!

Ironsikt är vad det är. När jag är sjuk sitter jag hemma och tycker synd om mig själv för att jag bara vräker i mig onyttigheter och inte kan röra mig (eller motionera). Och när jag är frisk, vad gör jag då? Sitter hemma och vräker i mig onyttigheter och har dåligt samvete för att jag inte "rör" mig. Det dära medlemsskapskortet i korpen ligger och tär på mitt samvete daglgien. Men nu har jag bestämt mig att i slutet av veckan ( får inte börja träna förtidigt efter förkylningen=) ) ska jag äntligen ta tag i detta dilemma. En annan tanke som slagit mig som en kall dusch i nyllet är hur j*vla patetiskt mitt liv är. De veckor david är hemma från Norge spenderar jag varje kväll och helg med honom...men den helgen han inte är hemma vad gör jag då? Jo, Jag åker hem till mamma och pappa i hoddal! Varför har jag inte ägnat dessa helger åt att hälsa på vänner ist??? Allvarligt talat hur patetiskt kan det bli??? Jag måste försöka råda bot på detta...Hjälp önskas!