norrlandsk

Så var det onsdag igen då...på lördag är det premiär på ön och det luta mot att vi ska gå dit och ialla fall ¨ta oss en titt;).  I övrigt är jag väldigt sur över att jag nu tvingas stänga 2 dagar på rad=(. Har min ordinarie stängningsdag imorgon, men eftersom det är sjukdomsfall i personalen tog jag ( dock motvilligt) på mig att stänga på fredag. Surt! Men men...nu ärr det ju redan bestämt så...Har även kollat lite över olika hundraser och jag har fastnat för Tollare=). Synd bara att min sambo inte känner lika dant. Men eftersom det är jag som vill ha en hund borde väll jag få bestämma rasen med? Eller?

Det finns ingen veckodag som jag tycker så illa om som söndagar! Vissheten om att man ska tillbaka till jobbet dagen efter är riktigt jobbigt. I dag har jag pysslat o kring här  hemma och instruerat min sambo om diverse saker som borde göras ( en kvinnas rätt;)). Till middag blev det något så avancerat som färdiggrillade revbensspjäll och potatissallad. Ingen av oss var speciellt matsugna. Efter det diskade jag medans sambon skötte sitt vid sidan av. Jag hade tänkt att kvällen skulle avslutas med en gemensam dusch med tända ljus, men eftersom David stack till härdal och inte meddelade att han blev sen duschade jag helt sonika själv! Så var det med den romantiken! Tror jag ska kolla om det är något intressant på tvn annars går jag nog ut en sväng.Känner mig irriterad.....

Jaha då börjar nedre delen av huset att bli beboligt igen efter vattenskada och med det innebär också tillbaka flytt för min sambos syster. Det här med att ha en till boende i samma bygnad är på både gott och ont. Nu är det tur att det är en person man känner som ska bo där och inte en helt främmande människa. Men det innebär ju ändå att det är ytterligare en vilja om huset och om vi vill förnya måste vi ta med hennes åsikter i det hela med. Det är ju hennes och Davids hus så egentligen har jag inget med det att göra . men ska man starta upp en framtid i ett hus vill man vara med och bestämma åtminstone en liten del...i alla fall är jag en sådan person. Snart närmar sig dessutom den sista arbetsveckan på det nuvarande jobbet och sedan ska jag åter börja i sveg igen. Känns inte så kul faktiskt, att gå tillbaka till ett jobb man inte riktigt trivts på innan.  Men de är ju bara 5 månader så man får väll stå ut helt enkelt...Jag har ju fyllt på papperen så nu finns ingen återvändo.

i kväll ska man kolla på Eurovison song contest och jag hoppas att sverige iaf kommer bland de 10 bästa. Jag har åkt till Hoddal i helgen, kände att det kunde vara ganska skönt. Under lördagen har jag varit på gymmet, sprungit och umgåts med min minsta kusin Tuva. Det är inte så ofta vi träffas så de var kul. Annar så gör man sista veckorna innan semestern nu och för en som aldrig haft betad semester förut så kommer de kännas väldigt ovant med så mycket fri tid. Funderar om vi ska åka i väg över en helg min sambo och jag. Kanske Sundsvall?  Tänkte försöka mig på att tvätta bilen i dag, kan ju säga att jag hade fullt upp med att skrubba bilen och springa in under tak för skydd mot skurarna som kom med ca 5 minuters intervaller. Lyckades dock till slut att få den ren. Nu hoppas jag att jag för se en björn för första gången denna vecka, det ska tydligen gå en runt där jag arbetar. Hoppas hoppas.... Nä nu håller vi tummarna för Sverige!!! Lycka till Malena

Jaha då var det i gång igen då, och jag som trodde att jag ÄNTLIGEN fått ett arbete där jag kunde få stanna. Men när man äntligen kommer ut färdig examinerad så inför kommunen anställnings stopp och jag blir endst anställd ett halv år i taget. Vad händer sen?? Jo, en varslad förskollörare/lärare blir erbjuden min tjänst och tackar ja! Som tur är blev jag erbjuden ett halvårs vikariat i sveg. Inte lika bra som en "fast" tjänst..men men..alltid nått. Så är det när man bor i Härjedalen och när dessa LAS listor skka följas hit å dit... Bara att bita i hop och fortsätta slita. Nån gång blir det min tur!

Här ska det kommas i form inför beach 2009! formen inför beachen 2008 var inte så bra trots en del tappra försöka från min sida. Hur som helst så är träningen alltså i full gång. jag har besluat mig för att springa en runda varje dag. I dag har jag hållt det löftet i 3 veckor ( med undantag från vissa festligheter under helgen då). Nu är min sambo hemma och ville följa med på en runda han  med. Karl har inte gjort ett dyft för att träna på säkert ett år och vad händer????? Karl springer i från mig totalt!!!!! Vart så himla besviken att jag hade lust att gråta hela vägen hem! Här har man slitit varje dag och så kommer han inglidande från ingenstans och bara springer förbi en? Världen ÄR orättvis!