Pimpeltur...inte dirrekt som planerat
Låt mig berätta om vår skotertripp med pimpling som vi så länge sett framemot.
Allt började med att nyckeln till den 3:dje skotern låg hemma vilket innebar att 7 pers nu fick tränga ihop sig på 2 skotrar med en pulka. Jo det gick ju faktiskt efter en del trixande för packningen skulle ju med oxå.
Hann vi åka 1 km innan ena skotern tippade för första gången och vi fick pulsa ut i knävecks djup snö för att resa upp den igen så var det bra.
Det tog dock inte så lång tid föränns en stor tall blockerade vår väg. Grabbarna fick ta fram yxan och hugga sig igenom den innan vi hann åka ytterligare 2 km innan ytterligare ett träd blockerade vägen.
Fram med yxan och vidare tills skotern tippade för en andra gång. Nu var skoterleden dessutom så pass smal att det var riktigt trixigt att resa upp skotern utan att ramla hela tiden.
Längre fram låg det nu fyra grova tallar på rad vilket gjorde det totalt omöjligt för oss att kunna fortsätta.
Här fick grabbarn "lyfta" runt skotrar och kälkar i den djupa snön ( eftersom det inte fanns plats att vända dem på längs spåret). Det sur a var att sjön vi skulle till låg bara en liten bit bakom dessa träd. Så nära men ändå så långt borta :(.
Väl tillbaka på skogsvägen vi startat ifrån kunde vi äntligen avnjuta vår massäck innan vi tog bilarna hem.
Men jag ska absolut inte klaga, vi fick ju åtminstone vara ute ;).
Allt började med att nyckeln till den 3:dje skotern låg hemma vilket innebar att 7 pers nu fick tränga ihop sig på 2 skotrar med en pulka. Jo det gick ju faktiskt efter en del trixande för packningen skulle ju med oxå.
Hann vi åka 1 km innan ena skotern tippade för första gången och vi fick pulsa ut i knävecks djup snö för att resa upp den igen så var det bra.
Det tog dock inte så lång tid föränns en stor tall blockerade vår väg. Grabbarna fick ta fram yxan och hugga sig igenom den innan vi hann åka ytterligare 2 km innan ytterligare ett träd blockerade vägen.
Fram med yxan och vidare tills skotern tippade för en andra gång. Nu var skoterleden dessutom så pass smal att det var riktigt trixigt att resa upp skotern utan att ramla hela tiden.
Längre fram låg det nu fyra grova tallar på rad vilket gjorde det totalt omöjligt för oss att kunna fortsätta.
Här fick grabbarn "lyfta" runt skotrar och kälkar i den djupa snön ( eftersom det inte fanns plats att vända dem på längs spåret). Det sur a var att sjön vi skulle till låg bara en liten bit bakom dessa träd. Så nära men ändå så långt borta :(.
Väl tillbaka på skogsvägen vi startat ifrån kunde vi äntligen avnjuta vår massäck innan vi tog bilarna hem.
Men jag ska absolut inte klaga, vi fick ju åtminstone vara ute ;).
Kommentarer
Postat av: Mona
Ojoj vilken osis,Fast det va ju tur att ni hann med fikat iaf,tänk dig hur det kunde gått om far din varit med:) hiiii
Trackback
