norrlandsk

Jag ska inte klaga. Jag har det bra. Jag har ett fast jobb och ett yrke inom det jag utbildat mig till.
MEN på sistone har det inte känts riktigt bra. Jag har börjat känna mig mer och mer stressad. Jag drömmer om jobbet på kvällarna och har svårt att koppla av om jag är hemma och är sjuk ( som jag var för ca 1 månad sedan) då jag är rädd att ingen av mina kollegor ska komma ihåg att göra just det där som absolut skulle göras under den veckan.
Och då kommer förståss tankarna om det är värt det när man inte mår riktigt bra? Ska man streta på och kanske till slut gå in i den berömda väggen och kanske inte kunna jobba allt sedan? För jag känner ju att det är ditåt det börjar bära hänn.
Orken och tålamodet tryter.
Och så alla dessa kvällsmöten. Man hinner bara hem från jobbet ( om ens det) så ska man iväg på YTTERLIGARE 2 timmars mötande...

Men om jag inte håller mig kvar vid detta vad ska jag då göra? För jobb växer ju inte på träd.

JAg vill oxå förtydliga att jag har denna blogg just för att jag ska kunna blogga av mig och förhoppningsvis kunna få lite feedback på mina tankar och ideér. Och jag vet att jag kanske "trampar vissa på tårna" i vissa inlägg. Jag kan bara försvara mig med att gillar du inte det som skriv så skit i att läsa det då!
Här KOMMER jag att skriva om hur jag mår och vad jag gör/gjort/tänker och kan du/ni inte acceptera det så tycker jag att du ska sluta titta in hit.

Jag känner mig stressad, vad är det för konstigt med det? Tusentals människor gör det varje dag. Men frågan är ju efterssom man ändock bara har ett liv om man inte ska försöka göra det livet till ett bra sådant?

Frågorna är många, men svaren är färre. Jag får fundera vidare....