norrlandsk

Nu har jag faktiskt unnat mig inte bara 1 utan 2 dagars semester! Har man jobbat året runt utan minsta antydan till semester så har man väll rätt att ta ledigt med gott samvete, eller? Men varför käns det aningen besvärande? Tanken på mina stackars kollegor som sliter med alla barnen medans jag är hemma och njuter stör mig! jag vet ju själv hur jag kan känna det i bland när någon av de andra kollegorna är ledig en dag och man går på en person kort. Jobbar man med 12 småa 1-2 åringar kan det vara ganska så kämpigt. Jag har pluggat 100% samtidigt som jag jobbat 100% på en förskola, går detta ihop? nja, det gjorde inte riktigt det kan jag säga. När det blev dags för mitt examensarbete var det väldigt nära att jag gick rakt in i väggen. Jag kunde inte sova om nätterna och oroade mig dygnet runt för att inte få ta ut examen lagom till jul. Nu ordnade allt sig till slut och jag fick min examen men under de 6 månader som jag kämpade och slet fanns det många stunder jag ägnade kvällarna åt att bara grina. Aja, nu ligger allt det där bakom mig och det är dags att börja se framåt nu. Och vad kan då vara bättre en en välförtjänd semester??? Jag ska enbart ägna mig åt mig själv och mina egna behov. Kanske jag kommer tillbaka på måndag med aningen bättre tålamod och ork än tidigare.